Symboler

Nationalsymboler är det ord jag använder mig av inte bara p g a att det är vad de är men just för att nationalism är ett laddat ord och som jag vill att vi ska tänka till över. Symbolerna skapades inte av nationalismens baksida, de är inte rasistiska eller fascistoida. Nationalism är ett ord med många bottnar och alla är inte onda. Symboler kan ha en mening i en viss kontext och genom att plantera om symbolerna i en annan kontext kan man behålla deras mening. Varje symbol har sitt ursprung i naturen som människorna tolkade och gjorde dem till folkets. Nu är det åter dags att plantera om dem eftersom någon stal människans symboler under senare delen av 1980-talet. Hoppas att de tecken som vi idag ser, av ett allt mer frekvent användande av nationalsången, tyder på att människorna håller på att återerövra symbolerna.
Den bild de ger är en bild av en stat, med gamla anor, ett frihetsälskande folk, segerrikt och sanningssägande. Om bilden är sann eller inte, spelar ingen roll. För att sätter vi som mål att uppfylla den bild symbolerna ger, ja, då är jag stolt över att vara svensk.
Nationalism är inget annat än att vara stolt över att bo på en viss geografisk yta och att försöka göra den ytan så bra att alla känner sig stolta över att vara en del av ytan.

Att förstå världen

Det finns ingen objektiv uppfattning av världen, inget sätt att vara, som gäller för alla. Därför kommer alla försök att förstå världen enligt ett fast, och en gång för alla, slutligt system att slå fel. Var och en måste leva utifrån sina egna förutsättningar, träffa sina egna val och själv ta ansvar för sitt liv. Bara så, att genom sina egna fria val ge sitt liv innehåll, kan människan bli sig själv och i sanning existerande.
Någon allmängiltig moral kan inte finnas och därför sker omvärderingar av alla kontinuerligt.
Att det inte finns något som människan kan vara medveten om, förutom den egna viljan medför att människan och tingen måste vara så inbördes att tingen kommer att styras av människans vilja.
Man ska inte vara en nihilist utan vi ska ha en moral, men denna moral är det upp till oss själva att uppfinna. Samma sak angående livets mening, den finns inte i sig själv, utan den måste människan välja själv. Det finns alltså ingen "objektiv" mening med livet, utan varje människa väljer sin egen mening med sitt eget liv som insats i ett ekosystem.
Hur förklaras då hur vi fattar beslut? Jo, som vi tidigare har varit inne på handlar det om att överskrida det givna och det är med vår frihet vi kan göra detta. Vår omgivning (fakticiteten) har från början ingen betydelse utan det är genom vår frihet som den får sin innebörd. Vad menas med detta? Om jag håller en kniv i handen betyder det egentligen ingenting. Denna fakticitet kan utnyttjas till en mängd olika saker. Jag kan givetvis skada någon med den, men jag kan också bara fascineras av dess skönhet eller kanske rent ut av peta naglarna med udden. Kniven har i sig ingen betydelse. Men då jag fattar ett beslut om vad jag vill göra med det får det genast en betydelse. Vill jag skada någon underlättar det för mig, men vill jag gå in på en restaurang hindrar den nog snarare mig från att komma in, fast alla bord på restaurangen är redan dukade med en kniv och en gaffel. Detta innebär att fakticiteten får sin betydelse genom vår frihet. Därmed följer även att ett förhållande, vilket som helst, inte har någon betydelse förrän individen satt upp ett mål - Ett projekt.
Med vår frihet överskrider vi sedan fakticiteten, men vi kan endast vara fria om vi möter motstånd. Vår frihet måste ju överskrida något som finns, det givna. Om det inte funnits några faktiska förhållanden skulle inte friheten kunnat utnyttjas. Friheten och fakticiteten är alltså bundna till varandra. Fakticiteten får sin mening genom friheten och friheten kan endast utnyttjas där fakticiteten finns. Det är detta som kallas situationen.
"Vi har aldrig känt ett större behov av att vara friare än under den religiösa ockupationen.[...] Eftersom, i Europa och Sverige, försöker kristendomen tränga sig ända in i våra tankar, blir varje riktig och icke religiös tanke en seger. Eftersom religionerna tvingar oss till att lyda deras religiösa skrifter, blir varje icke religiöst ord en seger.” Det är inte religionen som har uppfunnit språket utan de fria mänskliga civilisationerna långt före religionernas tid. Med detta framträder det än tydligare med vad som menas med att det givna och friheten är förbundna med varandra. Under ockupationen bjuds det hårt motstånd, därför kan man oftare utnyttja sin frihet.